This is an old revision of the document!
Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral
Brecht-citatet ovan ska tolkas som att först kommer basala behoven, därefter kommer moralen. När vi slutat vara djur, slutat Fressen och börjat Essen, då har moralen en plats.
Och den grundläggande moralen delar vi, icke-religiösa, kristna, judar och muslimer. Den har sin källa i Mellanöstern och kom troligen ännu längre öster ifrån.
Hur vi handlar och hur vi tycker om andras handlande bottnar sist och slutligen där, inte i en lagparagraf eller ett ekonomiskt faktum. På detta vilar sedan vårt samhällsbygge, med maktfördelningsprinciper och sociala förmåner.
Så ock i denna så kallade flyktingkris. Frågan om hur många flyktingar som ska tas emot är meningslös så länge vi inte ifrågasätter vår moraliska skyldighet att ta emot flyktingar. Att vi inte skulle ha råd, att det skulle leda till någon form av systemkollaps är nonsens. Att ställa flyktingar mot redan här varande utslagna är också nonsens. Vi fixar om vi bara vill, eller har åsikten att vi ska.
De farliga jämförelserna med trettio- och fyrtiotital
Jag vet inte vad det är som händer just nu, men det börjar bli alarmerande.
Man ska vara försiktig med att dra historiska paralleller, men man kan reflektera.
Då, på det bruna trettiotalet, svepte en brunsvart våg över stora delar av världen. Balkan, runt Medelhavet, Centraleuropa, Baltikum. På otäckt många ställen slog det som Arnstad kallar en fascistisk meteoritsvärm ner. Även i Frankrike ser det ut som om det val kriget avbröt hade kunna gå väldigt fel. Närmast oss geografiskt kom den finska Lapporörelsen. I stort sett ser vi samma länder bruntonas igen.
Men några länder föreföll vaccinerade då. I Norge, Danmark, Sverige och England fick det aldrig riktigt fäste. De uttalade fascistpartierna gjorde et aldrig bra i val. Men man ska inte glömma att de värderingar som gällde allmänt i samhället var annorlunda än nu, vi skulle nog uppfatta det som ganska konservativt, kyrkligt och avvaktande mot främmande kulturer.
Jag är inte förvånad över att länder som Ungern och andra länders om aldrig gjort upp med sitt förflutna går den väg de går. Men det är oerhört obehagligt att de unkna idéerna ser ut att ha stärkt sitt fäste i länder som borde veta bättre efter att ha sett kriget på nära håll.
I dag ser Spanien och Tyskland ut som de som håller sig renast, medan vi här uppe i norr börjar omges av unkna idéer från en tid som aldrig borde varit. Vi kanske inte gjorde upp med idéer som trots allt delvis delades av stora delar av befolkningen, men vi kanske borde göra upp med dem nu, innan SD, FRP och vad de nu heter blir mainstream på allvar.
Men, vi ska vara medvetna om två saker.
Det ena är att SD, FRP och det vi ser här uppe norr inte bär kallas vare sig fascister eller nazister. Det leder fel på två plan. Dels tilldelar vi dem en “ideologisk verkshöjd” som de med sitt ganska illa genomtänkta och illa formulerade budskap inte har, dels betyder det att vi underskattar vad fascism och nazism faktiskt var (och är).
Tills nu ser vi tack och lov inte mycket av det som är definitionen av den brunbruna ideologin, nämligen:
- Förarkulten, och förarens oövervinnerlighet
- Samhällets återfödande genom blod och eld
- Det finns också en idé om en ras och en kultur som är överlägsen men håller på att urvattnas och som behöver “återställas”
Dagens nordiska höger (den del som det går att rösta på stämmer bara delvis in på punkt tre. Speciellt om vi accepterar att ras helt kan omdefinieras till ett kulturbegrepp och ser att det håller på att flyttas från en norrön kultur till någonting Europeiskt som är skyddsvärt.
Det går inte med den mest hatiska vilja i världen att påstå att vi har någonting som liknar de övriga två, blodtörstiga, punkterna i våra i dag valbara partier. Jag tror heller inte de skulle få några röster – men det som sker är illa nog.
En annan parallell som inte håller
Antagligen är det perioden före kriget som liknar mest.
Då kom det människor från stora delar av Europa (Tyskland, Österrike, Tjeckien, Polen, varhelst de bruna fanorna hissades). Dessa var ofta socialister och togs om hand av partiet, i bland var de judar och togs eventuellt inte om hand alls (om de inte tillhörde partier). Dessa personer förde med sig berättelserna om de tidiga koncentrationslägren och den dagliga terrorn. Många lyssnade och de var med om att skapa en medvetenhet inom delar av befolkningen. De mest berömda var Leo Trotskij, som flydde från en annan terror och fick en tillfällig fristad i Norge, Willy Brandt (som kom till Norge, senare Sverige) och Bruno Kreisky. Vi pratar om intellektuella, politiska personer i första hand.
Krigstiden blandas ibland in i diskussionen. För Nordens del är det ganska oegentligt. Majoriteten av flyktingar i Sverige var nog norrmän och där var det så behändigt att Norge hade en regering i exil som tog hand om en hel del av besvären med de nyanlända. Norsk personal förhörde dem (vadå ID-kontroll), registrerade deras politiska åsikter och kontakter, vad de hade att berätta om livet hemma, delgav svenska myndigheter det som var av intresse och bestämda tillsammans med svenskarna (till stor del) vad som skulle ske med flyktingen i fråga. Trovärdig, farlig, registreras som kommunist, bli skogshuggare, kan användas i kampen, ska arresteras, bör åka hem?
Efterkrigstidens myller av flyktingar och displaced persons leder också fel. Det är mer att jämställa med situationen i och kring Syrien i dag, förutom att en stor del av människorna inte alls var flyktingar, de vare deporterade och som försökte hitta hem. Andra hade inget hem att resa till eftersom segermakterna flyttade gränserna, ytterligare andra vill inte hem därför att deras grannar hade fördrivit dem, till exempel polska eller ungerska judar. Och allt skedde i ett Europa där det mesta var trasigt.
Hur i all världen denna röra av mänskligt lidande lyckades reda ut sig så pass snabbt är värt ett alldeles eget studium.
Dagens situation är att vi är de rika som sitter i överflöd runt våra köttgrytor. Den korrekta frågan blir då: Kan och vill vi dela med oss, eller har vi Ebenezer Scrooge som ideal?
Faktaresistens och språkbruk
Det är oerhört irriterande med alla diksussioner där fakta inte spelar någon roll. Att mängden människor som rör sig mot Europa och Norden utgör någon futtig procent av den existerande befolkningen, att det inte finns någpn möjlighet till “smugisalimsering” där Islam skulle bli den dominerande religionen och arabiska det dominerande språket, att kriminaliteten skulle samvariera med invandringen.
Allt är nys, det är bevisat nys, men det hjälper inte. Istället ska den som hävdar och bevisar fakta kallas för ömsom godhetstyrann, ömsom naiv. Tyvärr används samma typ av faktavridning av de “goda”. Vi måste också se i ögonen att allt inte är guld som kommer.