Tiden Norsk Forlag, Oslo
En fascinerande tidsstudie av hur den radikala delen av norsk (och nordisk) arbetarrörelse såg på fasacismens frammarsch. Man hade väldigt klart för sig vad som skulle kunna komma att ske.
Lange var Reidars svåger, dvs. gift med en av <todo>systrarna Monsen (korrekt?</todo>. Han var en av dem som svängde hårt i USAs riktning efter kriget.
Boken ger definitioner av Fascism, Nazism och Austro-fascismen (den österrikiska versionen, som han beskriver som klerikal.
Lange går igenom hela historien fram till publiceringsdatum.
Han redogör för alla då kända allianser. På sidan 34 skriver han:
Nasjonalism og jödehat gikk i ett med hatet til den internasjonale arbeiderbevegelse, “den jödiske marxismen”“,det korrupte pampveldet. … Inasjonalsocialistenes agitasjonb gikk anti-marxisme hån i hånd med anti-kapitalistiske slagord og “socialistiske” programkrav. I “urprogrammet blev alltid to setninger gjengitt med sperret fett trykk:
Opphevelse av renteslaveriet!
Fellesnytte forann egennytte!
I bokens del två, tredje kapitlet går han igenom de olika industrikomplex som hjälpte Hitler och Mussolini till makten.
Del tre handlar om nazismens förutsättningar i Norge.
Han listar de länder som utöver Italien, Tyskland och Österrike där reaktionära diktaturer sopat undan deomkratin i mellankrigstiden; Ungern, Bulgarien, Spanien, senare Litauen, Grekjland, Jugoslavien och Polen.
Sidorna 102 och 103 är fantastriska att läsa och relevanta den dag i dag, så även de avslutande sidorna om hur fascistiskt gods flyter upp bland de seriösa partierna.
Litteraturlistan är spännande och i sig värd att citera.