Ferdinand Schjelderup, Gyldendal Norsk Forlag, 1949.
Holdningskampen ger bra resultat , ett första segerns år var .
citat från Gunnar Jahns dagböcker , beskriver konflikten mellan inne- och utefront. Oviljan hölls delvis uppe av resande till ochfrån Sverige.
I maj .
De blev i princip koordinasjonskommitténs och regeringens “fot” i Norge. Ursprunget var motstånd mot NS Arbeidssamband och Riksting.
Att kretsen kunde på ta sig uppgifterna berodde dels på att många hade kontakter långt utanför motståndsmiljön, dels på att man kunde använda koordinasjonskommittéens förbindelslinjer och omfattande kontaktapparat.
En del var också medlemmar i båda grupperna. Det fanns också et kontor till disposition som hade goda förbindelser med Stockholm och den norska legationen. Det hade startats redan sommaren 1940 av Reidar Hedemann och Per Monsen. Senare lett av Hans Engen och Jens Boyesen.
Huvuduppgiften var civilt underrättelsearbete och de uppgifter man skickade österut var i stort sett de samma som dem som delades av Kretsen.
Kontoret blev i verkligheten Kretsens sekretariat och genom det gick från sommaren 1942 all korrespondens med London. Från London sände Trygve Lie stadigt upplysningar, med Arne Ordings redogörelser och fördjupade av Jens Schive utifrån vad man visste i Stockholm.
Kontoret förefaller att vara det samma som Koordinasjonskomittén, som alltså startades av Hedemann och Monsen fortsattes av Boyesen och Engen.
Går igenom representanter i Kretsen; nämner:
Paal Berg, Gunnar Jahn, Hans Halvorsen, Öystein Thommessen, Tor Skjönsberg, Aage Biering, Arne Okkenhaug, Kaare Norum, Jens Boyesen, Halfdan Jönsson, Eugen Johannesen (medlem av arbeiderpartiets politiske ledelse og i “stadig kontakt” med Martin Transmäl och Lars Evensen i Stockholm). Sverre Iversen och Frank Hansen. Alla var inte med “hela tiden”, man flydde vid olika tidpunkter (eller arresterades).
Via Eugen Johannesen och Halfdan Jönsson kom de i kontakt med Fri Fagbevegelse.
som medarbetare.
Alfred Skar redaktör till pressekrakket som representanter för den politiska ledningen.
Koordinasjonskommittéen hade betydelse för skapandet av paroller. Speciellt viktigt vart det landstäckande nät av kontaktpunkter som sekretariatet byggde ut. Grundläggarna av koordnationsnätet var Ole Jacob Malm och Arne Okkenhaug, flydde .
Sigrid Steinnes klarade sig hela kriget.
Fler namn på dessa sidor.
Bulletinen kom till startad på Einar Gerhardsens initiativ (nämns inte här men det var en av Reidars vikigaste uppgifter). Den syftade till att hålla förtroendevalda informerade. De två första redaktörerna var Olav Larsen och Olaf Solumsmoen, senare Sigurd Evensmo. Alla tagna januari .
Oktober vill ha information om den politiska åsikten hos väl insatta norrmänn hemma. Han vill också veta hur man ser på problemen efter kriget.
Man hade ingen lust att uttala sig, men kom fram till att redogöra för hur Kretsen och Koordinasjonskomittéen arbetade.
Detta är kanske det berömda partisanberevet? Vilka som skrev under står på sidan 67.
Schelderup höjer Johan Cappelen till skyarna för sitt kontaktnät i Tröndelag. <todo>Stämmer dåligt med mitt minne.</todo>.
Vem representerar hjemmefronten? Idéer m absolut kungamakt flyter kring. Okkenhaug redogjorde för regjeringen om ståndpunkter med mera, men de där hemma hade ingen kopia och blev förvirrade av brevet från Nygaardsvold 17 februari 1943.
Vi har under hele krigen hatt et godt forhold till Sovjetsamveldet. ….
en del detaljer om resor med mera och om att Polen försöker styra sovjets intresse mot Nord Norge för att hålla dem undan Östersjön.
Hänvändelser fram och tillbaka om att skapa råd etc. för att styra landet. Bland annat har regeringen avslått admiral Danielsens henvendelse.
Hjemmefronten säger sig enig i den kongelige resolusjon.
Diskussioner om huruvida demokratin är i fara eller inte. .
om pressekrakket 1944 och kommunisternas försök att “ta över rodret”