Känd som “kontoristen” enligt Kvärk.

Snippet from Wikipedia: Trond Johansen (1924)

Trond Ivar Johansen (født 1924) er en tidligere assisterende direktør i Forsvarets etterretningsstab, har vært en sentral skikkelse i diskusjonen om og granskningene av de hemmelige tjenestene i Norge på 1970-, 1980- og 1990-årene.

Liv og virke

Han var gift med Grethe Johansen, tidligere leder for Akershus Arbeiderparti og medlem av Arbeiderpartiets sentralstyre.

Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Är TJ ”kontoristen” – se Kvärk

Favoritreplik: dette vet jeg ikke noe om”

I Stockholm var det mycket personliga strider som maskerades bakom högre ideal. Det fick TJ (som var 20 när han kom till Sthlm) att ”melde seg ut av den annen verdenskrig”

Politskt togs beslutning att Tranmäl, H Lie och K Nordahl (? LO) skulle bygga partiet för ”maktövertagande” efter kriget. Nygaardsvold ville inte bedriva partipolitik under kriget.

Flyktningmiljön är destruktiv, den bryter ner och skapar fiender – folk som väntar, undrar,grämer sig över äkta eller inbillade oförätter.

Intresset för Finland och finlands arbetarrörelse var stort. Man ville veta vem man kunde lita och villka som kunde vara sovjettrogna. Det lades energi på att kartlägga detta, dels för tänkt nordiskt samarbete Iistf NATO?), dels pga Sovjetunionens agerande.

Jugoslavien var intresssant och Norge (DNA/LO) la ner oproportionerligt mycket energi på att bygga kontakter där. Orsakerna var flera. Dels fanns det en ”ödesgemenskap” – små länder som ockuperats. Det fanns också en idé om att Jugoslavien kunde vara en politisk förebild – speciellt efter konfrontationen med Sovjet. Det fanns också att erkännande i Jugoslavien för vad Norge och Hjemmefronten gjort för Jugoslaver i krigsfångenskap/slavarbete i Norge. Många av dem kunde norska efter kriget och bar med sig budskapet om vänskap tillbaka. Norrmänen blev smickrade av Jugoslavernas tacksamhet och respekt och ville bjuda igen. Samtidigt setts det tydligen likhetstecken mellan jugoslaver och serber (vi er alle serbere som Stoltenberg (T) sa).

Relationen med Jugoslavien har altså säkert för Rs dela startat med norsktalande jugoslaver i Norge. Kanske också den vägen han introducerades till Rolovic under dennes tid i Oslo.

Man ville underhålla kontakterna för att få information och insyn. Ingick i strategin att utnyttja sina kontakter.

Efter kriget ville man gärna ha andra än de traditionella diplomaterna på olika stationer. Man valde då gärna journalister och gärna folk från Pressekontoret som man visste var pålitliga socialdemokrater. Titlarna kunde vara Pressattache eller Socialattache (!), syftet var att odla kontakter från kriget och inom respektive arbetarrörelse.

Reidar var som bekant i Sthml och Hfors.

Med sitt stora kontaktnät efter kriget i Norge och inom (uppenbarligen) både svensk och norsk arbetarrörelse är det osannolikt att han kunde slå sig till ro som ”bladneger”, men sannolikt att han gärna utförde uppdrag, så länge de kom från rätt håll.

Om det var frilans eller reella uppdrag är svårt att säga.

Det antyddes att han kan ha arbetat både för britter och svenskar (någon antydde USA, men det verkade vara enighet om att det inte var sannolikt).

TJs uppfattning är att de både brukades och missbrukades och att många inte mådde bra av det. Men kontaktnäten var oerhört viktiga, tyckte man.

Han påpekade också att många fick svårt att anpassa sig till en fredsvardag, till ett lägre tempo och lägre hotnivå.

Reidar och Rune G var ngn form av kompanjoner (ngn annan som sa). Detta sades vitterligen, men oklart av vem.

Hur utvecklades och utnyttjades den vänskapen efter kriget. Jag har inget minne av umgänge/kontakt.

Det läckte information till Sovjet från försvarsdepartementet under Johs tid där och han var, enligt TJ, föremål för utredning – men det var alla (enligt TJ) som hade visat sympati för Sovjet och liknande.

Dock bytte Johs arbetsgivare här någonstans.

Kan man få del av undersökningsmaterialet tro? Var finns norska säpos arkiv?

DNAs historia under 20 och 30 talet präglas av interna strider kring förhållandet till Komintern (Sovjet). Man var både med och inte, och partisplittringen (och enandet) är väl dokumenterat.

En del svängde efter moskvaprocesserna (jmfr Karin Boye som tog livet av sig). Tranmäl (MT) drev frågan om anslutning till Komintern ända tills han kom tillbaka från spanska inbördeskriget där han sett hur de Sovjettrogna sköt andra republikaner i ryggen på Stalins order.

Per Monsen ska ha skickats till Berlin för att kartlägga vart Vollwebers organisation tog vägen Inte TJ som nämnde spöket, utan ”doktoranden”.

DNAs förhållande till Sovjet var mycket speciellt före kriget.

Efter kriget finns det ett spänningsförhållande mellan dem som vill ha ”normala” relationer med Sovjet och öststaterna (de gamla partisanrörelserna) och dem som vill stänga dörren åt öster helt.

TJ menar att Gerhardsens statsmannaskap satte sig över detta. Han såg behovet av vettiga relationer även med öst, och hade nog ett hopp om att Sovjet skulle bli en vinnande häst.

Även här ströks Titos rolls som förebild under.

Jag menar vintern 42/43. TJ menar att det börjad på med kominternstriden (1923?).

Pressekontoret var helt befolkat av socialdemokrater och till stor del ett partikontor. Mycket socialdemokrater även på andar kontor.

Idrottskontoret (sambandskontoret egentligen, med sikringskontoret inom sig) befolkades från höger. Kommentar; det var kraftiga stridigheter mellan indrottskontoret och resten, fick också ny ledning. Folket här var också med i Amelia POsses tisdagsklubb. Det var i den här konflikten som Alfhild Hovdan frystes ut. Jag menar att jag minns att vi hade en del med Alfhild Hovdan att göra.

Intressant påstående som alla var eniga i. Socialdekomrtarena i Stockholm höll frit från kommunisterna. De som gav dem pengar och uppdrag var högerfolket. Udda, kan vi belägga det?

TJ Bekräftade (!) att Gerhardsen kom hem med hjälp av ”han finnen” (Väinö Tanner)

Enligt mina noteringar var det en socialdemokratisk delegation i Finland 1944. Vad man gjord är oklart, men ett resultat verkar vara att Gerhardsen med flera kom hem. Här någonstans höll finnarna på att dra sig ur och hade en skyldighet att få ut tyskarna ur landet. Vad fick Tyskland/Finland/Sverige i utbyte mot att Norge fick Gerhardsen m.fl. hem?